Läs intervjun med tvåmålsskytten Joakim Karlsson om bragden.
För två veckor sedan publicerades den första texten och intervjun om bragden 1994, där Fredrik Sandell var huvudperson. Har du inte läst den än finns den här.
Den 13 september spelades den första matchen av två mot Blackburn Rovers. Trelleborgs FF besegrade engelsmännen på bortaplan och två veckor senare var det dags för returmöte. På Vångavallen i Trelleborg. Alla imponerades av att TFF lyckats besegra ett stjärnfyllt Rovers i match ett men inte skulle väl det räcka över ett dubbelmöte? Hemmaspelarna som tågade ut på Vångavallens gräsmatta visade att det skulle gå, i en match som innehöll det mesta.
Joakim Karlsson var anfallaren från IFK Luleå som först tackade nej till en skånsk flytt efter säsongen 1992. Hans dåvarande lag hade precis förlorat ett nervkittlande kval mot Allsvenskan och hans inställning var att vara kvar och ta upp IFK Luleå till landets högsta serie. Ett par år senare försökte TFF igen och då var han mer bekväm i sitt beslut att flytta söderut.
– 1992 var jag fylld av revanschlusta och det kändes inte rätt att lämna det laget jag var i då. Som jag förstått det var Tom Prahl och tittade på en annan spelare i en match jag spelade men blev imponerad av min insats och önskade ta in mig till laget. Jag var naturligtvis smickrad och efter TFF:s imponerande insats i Allsvenskan 1993 förstärktes den känslan ännu mer. På näthinnan hade jag minnen av alla mål och målgester från Issa Manglind och Mats Lillienberg så att få representera samma klubb som dem var inspirerande, säger Joakim Karlsson.
Karlsson, född i Malmberget, hade spelat fotboll i södra Sverige tidigare under karriären. Åren 1988 och 1989 representerade han Örgryte IS men det var ändå en väldigt lång flytt som skulle göras.
– Det var en stor omställning, totalt sett, att komma till Skåne. Jag hade stora förväntningar på mig och inledningen på försäsongen var trög för min del. Alla spelare var lite bättre än jag var van vid och spelet gick snabbare. Det dröjde till lägret på Cypern innan det lossnade och i träningsturneringen vi spelade där valdes jag till bästa spelare, säger Joakim som även inledde Allsvenskan starkt.
Europa-matcherna var fokus för många spelare under stor del av 1994 men för en spelare som kom utifrån var det inte samma känsla över längre tid.
– Jag kom utifrån så jag hade ju inte varit med året innan där placeringen som gav oss möjligheten att kvalspela mot europeiskt motstånd, därav kanske jag inte hade samma förväntan över hela året men när det började närma sig hösten så var det klart att även mina förväntningar stegrades. Jag minns att vi pratade om att det skulle vara roligt att få engelskt eller tyskt motstånd.
Färöiska Gøtu besegrades i den första omgången och Joakim Karlsson minns tillbaka på ett dubbelmöte som blev onödigt spännande där man mötte en motståndare som kämpade med näbbar och klor men där TFF var det bättre laget. Karlsson var i startelvan i mötet på bortaplan, men hemmamötet följde han från läktaren på grund av lättare skada.
Gøtu besegrades och lottningen visade att Blackburn Rovers skulle stå för motståndet i nästa omgång. Joakim Karlssons tankar om motståndet var framförallt att Kenny Daglish var en manager som brukade göra fina resultat och att spelare som Chris Sutton, Alan Shearer och Colin Hendry var en del av alla välkända namn i truppen.
– Självklart visste man om att det var ett namnkunnigt lag men vi var inte superimponerade av sättet de spelade på. Det var ganska förutsägbart även om de ägde boll väldigt mycket. Svensk fotboll var starkare än någonsin och engelsk fotboll var samtidigt inte på topp, vilket gjorde att känslan att de var mänskliga fanns där. Jag minns också att Tom Prahl gjorde sitt bästa för att tona ner storleken på motståndet genom att beskriva att även om de spelade Premier League och i landslag var spelarna också människor som tog på sig byxor med ett ben i taget, skrattar Joakim.
Minnena från det första mötet innehåller kvalitén på gräsmattan, att det var många löpmeter i matchen, att samarbetet med Fredrik Sandell fungerade som vanligt och ett stort mottagande när man väl kom tillbaka till Trelleborg.
– Vi fick fin champagne och blommor, även att det bara var en match av två spelade. Vi hade satt Trelleborg på kartan i och med vår seger i England och det betydde mycket för hela staden. Jag minns också att vår läkare Christer Walfrid hade lovat att raka av sig mustaschen om vi vann, men han ändrade sig efter matchen och sa där och då att det gällde om vi var vinnare över två matcher.
Inför returen så var det speciella känslor i truppen. Spelet i Allsvenskan hackade och tränarna gjorde sitt bästa för att fokusera på en match idag. Det var mycket fokus på att inte sväva iväg efter resultatet i England men trots att sociala medier inte fanns så märktes intresset av via en telefon som inte ville sluta ringa.
– Alla ville prata med oss och telefonen var glödhet. Privat så ringde min pappa varje kväll att kolla läget men även andra hörde av sig vilket gjorde att klubben beslutade att vi skulle åka till ett hotell i Ystad för att fokusera på rätt sätt.
– Inför själva matchen så gick våra tankar att även om de underskattat oss en gång skulle de inte göra det igen. Vi var beredda på att vi skulle få slita men vi hade också fokus på att inte dra på oss några frisparkar på egen planhalva som skulle tillåta Blackburn att flytta upp. Att få kliva in vår hemmaplan, med en fantastisk stämning, var en match jag drömt hela livet om att få spela, säger Joakim Karlsson som också pekar på tryggheten i ett spelsystem och en stark grupp som litade på varandra var viktiga ingredienser i en match mot ett motstånd med många landslagsspelare.
Dick Jol stod som domare i matchen och 18 minuter efter att han blåst igång bataljen så låg bollen i TFF:s nät. Efter en frisparksretur var Chris Sutton framme och skickade bollen i nät, en anfallare som precis anslutit till Rovers från Norwich där övergångssumman ryktas landat på fem miljoner pund. Senare skulle duon, Chris Sutton och Alan Shearer, få smeknamnet SAS och sprida skräck bland många försvarare i en av världens bästa ligor.
– Jag minns att vi ändå var någorlunda förberedda på att de skulle få in någon boll, vi visste ändå om att de var bra från första mötet, så vi föll inte ihop utan fortsatte på samma sätt som vi börjat – med att kämpa, springa och ge allt i närkamperna. Efter deras mål är mitt minne att vi får tillbaka en del initiativ i matchen, som det kan vara efter ett mål, och kravet låg fortfarande på dem, alla trodde ju att vi skulle bli helt överkörda resultatmässigt.
Resultatet stod sig halvleken ut och i inledningen av den andra så vann Jonas Brorsson en närkamp på mitten av planen och bara sekunder senare låg bollen i nätmaskorna när Joakim Karlsson kvitterade tillställningen.
– Jag vill nog säga att det var tur att vi inte fick frispark emot oss på mittplanen för jag vet inte hur mycket som var på boll och hur mycket som var på spelare där egentligen, men sedan tror jag det är Leif Engqvist som lägger fram bollen till mig. Jag vänder bort Hendry, går åt höger och träffen jag får efter det är otroligt fin, en träff som inte känns i foten, och lyckan var total.
Om det inte var nog tufft att spela 11 mot 11 mot ett lag som senare under säsongen skulle vinna Premier League drabbades TFF av en utvisning i minut 54. Jonas Brorsson fullföljde på Jason Wilcox och resultatet av tacklingen var att Brorsson fick följa resten av matchen från omklädningsrummet.
– Från min position på planen kände även jag att den tacklingen inte tog på bollen och när kortet kom fram så var min första tanke att nu får vi springa tills vi däckar. De hade varit dominanta med lika antal spelare på planen och nu skulle det alltså bli ännu jobbigare. Tom är snabb med en förändring där han gör ett byte och drar sedan ner Sandell på en kant vilket gör att jag får mer eller mindre springa ensam mot försvararna när vi ska försöka pressa, berättar Joakim Karlsson och fortsätter att gå igenom andra halvlek.
– Jag tror att de har både stolpskott och mål som avvinkas för offside innan de till slut gör mål på en fast situation. Jag minns det som en lång hörna som går över alla för att sedan skickas tillbaka mot mål. Den går förbi framför mig utan att jag lyckas få bort den och sedan står Alan Shearer där och får in den i mål. Man ger ju absolut inte upp, men det var en tung smäll att få emot sig.
Där och då var den totala ställningen 2-2 men eftersom bortamålsregeln var en del av fotbollen betydde det att Blackburn Rovers var vidare i och med att de gjort fler mål på bortaplan. Men Trelleborgs FF ville annat.
– Bara minuter senare får vi ett inkast högt upp på vår högra sida. Engqvist kastar långt men som jag minns det kliver han innanför linjen och borde blivit avblåst, men spelet får fortgå. Det blir en nickskarv från en motståndare, Christian Karlsson laddar för kung och fosterland men missar bollen som studsar fram till Michael Hansson. När Hansson förbereder sig för skott så börjar jag löpningen in mot mål för att få tag på en eventuell retur, men han får en snedträff som blir en perfekt passning för mig och som jag stöter ribba in. Jag tittar direkt mot domaren på linjen som håller ner sin flagga och efter det var det en berusande känsla. Jag var så trött så jag knappt orkade jubla, men det var verkligen vår kväll och jag tror att alla kände samma sak i laget, beskriver Joakim Karlsson som meddelar att kramen han fick av Jonas Brorsson efter slutsignal var ett väldigt fint ögonblick.
– Efter slutsignal så blev det naturligtvis ett firande i omklädningsrummet där det också var en sagolik stämning. Samtidigt var det en tisdagskväll och utbudet för att ta en utekväll i Trelleborg var inte jättestort. Jag minns det dock som en otrolig stolthet. Både över en själv men också över laget och hela staden. När jag blickar tillbaka på hösten 1994 så är det väldigt stort över att ha skrivit historia med Trelleborgs FF, säger Joakim Karlsson med just stolthet i rösten.
Vad gör Joakim Karlsson idag, 30 år senare?
– Jag jobbar på AB Bostaden i Umeå där jag är ansvarig för bland annat lokalvård och våra bilar. Vi har ungefär 15 000 lägenheter så det är mycket som ska fungera på rätt sätt. Det är inte jättemycket fotboll i mitt liv just nu utan jag ser stora turneringar och matcher på TV. Gällande Trelleborg och Vångavallen så var jag på semester med vänner i Skåne för några år sedan och var då förbi arenan, då kan jag säga att det var många minnen som kom tillbaka.
Hur gick det då med Christer Walfrids mustasch, försvann den när det stod klart att TFF vunnit dubbelmötet?
– Det tror jag faktiskt att den gjorde, avslutar Joakim Karlsson med ett stort skratt.