Läs intervjun med målskytten Fredrik Sandell om matchen som skapade löpsedlar.
Den 13 september 1994 stegade ett lag från den mest södra delen av Skåne ut på Ewood Park i röda tröjor, röda strumpor och lånade röda shorts – eftersom man inte fick spela i de vita shorts man hade med sig då hemmalaget spelade i just denna färg.
– Att komma från Vångavallen, som på den tiden hade långt gräs, till en gräsmatta som var så perfekt och kortklippt där bollen rullade väldigt snabbt var naturligtvis en häftig upplevelse, säger Fredrik Sandell, matchens enda målskytt.
Men Europa-äventyret hade börjat tidigare än så, med dubbelmöte mot Gøtu Ítróttarfelag från Färöarna. Bortamatchen på Svangaskarð/Tofta Leikvøllur slutade med svensk 1-0-seger och returen på Vångavallen slutade med vinst 3-2 och via totalt 4-2 var Trelleborgs FF klara för nästa omgång.
– Jag ska ärligt säga att jag inte minns mycket från mötena med laget från Färöarna. Det som finns kvar i minnet är den korta landningsbanan för flyget, att den var en liten arena och att vi bodde högt upp där det var getter överallt, säger Fredrik Sandell med ett skratt.
När Sandell summerar 1994 och kliver utanför just matcherna mot internationellt motstånd så är det just laget han återkommer till. Ett hårt kämpande kollektiv med bra spelare i varje lagdel. Vid frågan om det var någon spelare som stack ut lite extra nämns målvakten Ryszard Jankowski, mittbacken Christian Karlsson men också Leif Enqvist och Anders Palmér, som båda två hade landslagsmeriter, men det är det kollektivet han återkommer till.
– 1994 präglades mycket av att vi skulle spela i Europa och fjärdeplatsen 1993 som tog oss till dessa matcher var svår att återupprepa. Vi slutade på nedre halvan i Allsvenskan 1994 men återigen, jag tycker vi hade ett väldigt bra lag även då.
Tillbaka till UEFA-cupen. Gøtu Ítróttarfelag hade besegrats och nu väntade lottning för nästa omgång. Hur följde spelarna den för 30 år sedan?
– Jag vet inte om jag ens följde den, jag tror att jag fick ett samtal från någon som hade fått reda på att vi skulle möta Blackburn och efter det gick telefonen varm. Men det var ju inte lika enkelt att följa fotbollen då som nu så Blackburn hade jag ingen vidare koll på, mer än det jag fick reda på att de hade många nya spelare och skulle göra en satsning på något sätt. Det rotades väl fram något gammal kassettband med matcher och så fick en koll utifrån det, skrattar Sandell.
– Vi var trygga i vårt klassiska 442 och vi skulle spela på vårt sätt, det fick bära eller brista helt enkelt. Vi märkte av att de snackade en hel del i media om att vi jobbade vid sidan om fotbollen, som att de mer eller mindre kunde ställa ut skorna mot oss, men det var något som triggade igång oss ännu mer.
När klockan slog 21:00 den 13 september 1994 blåste domare Hartmut Strampe från Tyskland igång matchen och startelvorna har du på bilden här nedanför.
– Jag minns det som att vi gjorde en rejäl försvarsinsats genom hela matchen där hela laget sprang otroligt mycket. Både jag och ”Jocke” Karlsson gjorde långa löpningar hemåt för att hjälpa till och det var inte tal om att det var någon glassig match som anfallare. Jag tror vi hade många hörnor emot oss också, som antingen Christian Karlsson nickade bort eller som Ryszard Jankowski plockade ner, säger Fredrik Sandell.
I minut 72 kom så målet som tystade hela Ewood Park, när Fredrik Sandell slet sig loss och placerade in matchens enda mål.
– Det var speluppbyggnad bakifrån där Niklas Mattsson slår en långboll uppåt i planen som Joachim Karlsson skarvar. Han skarvar den på precis samma sätt som vi alltid gjorde, så att den fortsätter i den riktning som bollen kommer ifrån. Jag visste att skarven skulle komma så jag gjorde allt för att löpa med bollen och kommer före Colin Hendry, tar mig förbi honom och har fritt fram till mål. Jag placerar bollen till höger, den går stolpe in och Ewood Park blir helt knäpptyst. Det var en väldigt mäktig upplevelse även om jag tror att arenan byggdes om och läktaren på kortsidan jag gjorde målet var helt tom, berättar Sandell.
När matchklockan tickar upp mot minut 94 blåser domare Strampe av matchen och den första delen av två har gått till Trelleborgs FF. Fredrik Sandell beskriver en stor glädje i omklädningsrummet och nämner också att han tror att någon tog en bild på firandet. Det visar sig att det var med Jonas Brorssons kamera som bilden togs och den kan ni se här nedanför.
– Där och då hade man inte så bra koll på vad omvärlden tyckte och tänkte om vår vinst men det blev vi uppmärksammade på när vi återvände till Sverige. Journalister, fotografer och senare också löpsedlar som beskrev hur stor vinsten var och jag kan tänka mig att det blivit ännu större uppmärksamhet om inte IFK Göteborg imponerat och vunnit sin grupp i Mästarcupen mot lag som Barcelona, Galatasaray och Manchester United.
30 år har gått sedan Fredrik Sandells mål på Ewood Park mot Blackburn Rovers, ett mål som betydde halvtidsledning i dubbelmötet mot engelsmännen inför returen på Vångavallen. Vad Fredrik Sandell gjorde för 30 år sedan har vi bra koll på, men vad gör han idag?
– Jag jobbar som lösningsarkitekt på Atea där jag sysslar med kommunikation och all form av telefoni. Jag är också ungdomsledare i Trelleborgs FF för min yngsta dotter i flickor födda 2012 och ungdomsfotboll är något jag brinner mycket för.
Har barnen koll på pappas mål i UEFA-cupen 1994?
– Det tror jag. Det är något jag vet att mina äldre barn blivit påminda om från kompisar och klasskamrater. Det är något som hänger med än och det är fantastiskt fint att få vara en del i historieböckerna som berättar om Trelleborgs FF och svensk fotboll mot europeiskt motstånd.